Jaha. Det har tydligen blivit ett filmtema som snurrar runt bland all bloggprinsar.
När jag stod i parken i dag och sparkade lite boll med min dotter bland ett tunt lager av pudersnö kom jag att tänka på filmen Repmånad. Minns ni festen när "Loffe", i filmen Oscar - han med den självlysande klockan - tar med gänget på stadshotellet. Larsson (Ted Åström) börjar gråta av uppgivenhet över hur oseriös Oscar är. Nåväl.
Gurkan: "Ådalen"
Majoren har svårt att stå rakt när han försöker pricka pissoaren och svarar:
"Men, det är ju länge sedan".
Gurkan: Jag säger bara en sak, Ådalen. Ådalen.
Majoren skakar av sin snorre och sätter händerna i byxfickorna och nickar lite. En stund senare kommer de till sitt tält, aspackade och blir överfallna, varpå Larsson börjar gråta och skrika på Oscar för att han tagit för lätt på deras Repmånad.
Det slog mig. Jag är ju Oscar. Han som leder gruppen, får folk att må bra. Men som inte riktigt nådde enda fram den här gången. Men. Oscar har precis som mig en jäkla massa idéer och är alltid glad.
Gurkan är Henke Söder: Lite offpist med märkliga idéer och lagom smarta anekdoter.
Sundberg är Larsson: tar allt så seriöst, börjat gråta om han blir kallad apstruts. Vill vara den duktige, han som får in spelen. Men det ligger en hund begraven någonstans under gräsmattan på Santiago Bernabeu. Ett tiotal öl och högmod sägs ligga under mattan också.
Idol-Carl: är självklart Oscars vän Tore Tallroth (Weiron Holmberg). Han som hela tiden kommer med små klipska och underfundiga kommentarer, enligt honom själv. Han gillar dessutom att skratta åt sina egna skämt. Holmberg, som för övrigt spelade "Robban" i Sällskapsresan. Och just nu skrattar ju alla åt Carls spelidéer. Senast i raden var ett spel emot stekheta Jämtland ...
Meisels då? Ja, självklart är han Helge (Lasse Åberg) eftersom han är med morsan på semester.
So long / PG aka Oscar
PS: Vilket tips med Carl ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar